Diskussionsledare s. 62-124
Diskussionsledare för s. 62-124 var denna gång Melinda.
Den första scenen jag tänkte beskriva är den som utspelar sig på kapitel 19. Mr Collins tänkte komma med en formlig kärleksförklaring och sökte därför upp Elisabet. Strax efter frukosten fann han henne, Mrs Bennet och Kitty tillsammans, och bad artigt Mrs Bennet om att få prata i enrum med Elisabet. Mrs Bennet och Kitty skyndade iväg trots Elisabets önskan om att de skulle stanna. Hon tyckte inte att Mr Collins hade något att säga till henne, som inte vem som helst kunde höra. Mrs Bennet befallde Elisabet att stanna och strax efter att de gått började Mr Collins prata. Han överröste henne med beröm, berättade om sina skäl till att ingå äktenskap och försäkrade henne att förmögenhet för honom inte betydde någonting. Därefter avbröt Elisabet honom och artigt tackade nej till anbudet. Mr Collins verkade inte lyssna; han antog att hon tackade nej på grund av blygsamhet och innerst inne ville svara ja. Elisabet svarade bestämt att hon inte alls var en sådan flicka. Sa hon nej, menade hon nej. Efter ytterligare lite diskussion, reste Elisabet sig för att gå iväg, men Mr Collins hejdade henne och önskade få ett gynnsammare svar nästa gång de talade om saken. Elisabet svarade försäkrande att hon menade det hon sa, och efter ännu en lite diskussion lämnar hon rummet, fast besluten om att ta hjälp av sin pappa om Mr Collins skulle fråga igen.
Frågor:
1. När Mr Collins hittade Elisabet, fann han att hon satt med ytterligare två personer. Vilka?
2. Varför antog Mr Collins att Elisabet innerst inne ville svara ja?
3. Vad betydde förmögenhet för Mr Collins?
I den andra scenen jag ska beskriva, från kapitel 15, är alla utom Mary av systrarna Bennet i Meryton, tillsammans med Mr Collins. De har precis fått syn på en ung man, som var både ny i staden och väldigt snygg. Han gick tillsammans med officieraren Mr Denny, och Kitty och Lydia korsade gatan för att ta reda på vem mannen var. De resterande i sällskapet kom i fatt de yngre systrarna, och Mr Denny presenterade mannen, Mr Wickham. De började samtala och Mr Wickham uppförde sig mycket väl, när plötsligt ljudet av hästhovar hördes. Det var Mr Bingley och Mr Darcy som kom ridandes, och när herrarna fick syn på systrarna Bennet, höll de in sina hästar och hälsade artigt. Efter lite konversation fick Mr Darcy plötsligt syn på Mr Wickham och deras ögon möttes. Elisabet såg deras reaktioner, som inte var särskilt positiva. Efter en stund tog Mr Wickham av sig hatten, men den hälsingen blev knappt besvarad av Mr Darcy. Strax därpå red Mr Bingley och Mr Darcy iväg och Elisabet brann av nyfikenhet – varför hade de reagerat så?
Frågor:
1. På vilket sett förstår man att Mr Wickham och Mr Darcy känner varandra sedan innan?
2. Vilka av systrarna Bennet var i Meryton?
3. Vad såg Elisabet som var så speciellt?
De övriga i gruppen besvarade frågorna utan problem och därefter började de redovisa, en i taget. Efter Alines sammanfattning la Melinda till lite händelser som hon tyckte var ganska viktiga och efter en stund klarade alla Kajsas ordlek. Därefter började vi diskutera.
Melinda berättade att hon hade ändrat uppfattning om familjen Lucas efter Mr Collins frieri. Hon tyckte att de gick från att ha varit mycket snälla och trevliga, till att bli lite mer baksluga och småfalska. Kajsa trodde att det berodde på att alla i boken bara ville gifta bort sina döttrar till någon rik och att de ”spelade” hur de ville, utan några direkta regler.
Aline berättade att hon hatar Mrs Bennet, för att kvinnan var så stirrig och tog allt på högsta allvar. Att Mrs Bennet också försökte bestämma allt och alltid tog hjälp av Mr Bennet, som dock nästan alltid tyckte olika, var ytterligare två anledningar till Alines hat. Kajsa och Jessica gillade båda Mr Bennet, för att han var så avslappnad och stog ut med frun. Melinda fortsatte sedan med att hon ogillade Miss Caroline Bingley, eftersom hon ansåg karaktären vara falsk.
Vi diskuterade även oss fram till att boken innehåller väldigt få beskrivningar av hur personer och miljön ser ut – istället för alla detaljer får man bara reda på om en person har vackra drag eller om miljön är lyxig alternativt mindre fin. Däremot tyckte vi alla att de inre personbeskrivningarna var desto bättre. Melinda tyckte att Jane Austen hade lyckats att väva in beskrivningarna löpande i texten, så att man lärde känna personerna mer och mer för varje sida. Därefter hade vi inte mer att diskutera, utan fortsatte istället att läsa.
