Sammanfattare s. 124-180
av Melinda
Sammanfattning s. 124-180
I mars gav sig Elisabet, tillsammans med några av Charlottes familjemedlemmar, iväg på en resa med slutmålet i Kent, där mr Collins och Elisabets väninna Charlottes prästgård låg. På vägen dit stannade resesällskapet i London och Elisabet sov över hos Mr och Mrs Gardiner. Där fick hon ett glatt återseende med Jane, som såg ut att må bra, och Elisabet blev dessutom inbjuden på en lusttur, som skulle äga rum senare under året, av Mr och Mrs Gardiner. Dagen efter reste Elisabet och de andra vidare till Mr Collins prästgård, där de blev glatt välkomnade.
Efter att Elisabet bott där några dagar, åkte miss de Bourgh och mrs Jenkinson förbi huset och berättade att sällskapet på Collins prästgård var bjudna på middag samma kväll hos lady Catherine. Där visade det sin att den högdragne damen gärna sa vad hon tyckte och att de flesta av besökarna verkade beundra henne eller visa överdriven respekt för hennes höga rang. En vecka senare reste Charlottes pappa hem, och istället kom mr Darcy samt hans unge kusin överste Fitzwilliam för att bo ett tag på Rosings. Elisabet och överste Fitzwilliam kom väldigt bra överens, medan hon fortfarande var väldigt kort i tonen mot mr Darcy, som däremot ofta höll sig i närheten av Elisabet. Mr Darcy besökte prästgården allt oftare, utan att säga mycket, och både Elisabet och Charlotte undrade varför. En dag när Elisabet promenerade i parken, mötte hon överst Fitzwilliam, och de började prata om mr Darcy. Osökt kommer de in på att mr Darcy avrått en god vän från ett högst oklokt bröllop, och Elisabet tänkte direkt på mr Bingley och Jane.
Dagen därpå satt Elisabet ensam och tänkte på mr Darcys och överste Fitzwilliams kommande avresa, när plötsligt Darcy kom och avbröt hennes tankar. Han var mycket upprörd och berättade att han älskade henne. Han fortsatte att hylla henne och friade även, men på ett sätt som fick Elisabet att känna sig säkrare på sitt nej, som hon med kall artighet framförde. Elisabet framhöll sedan de motiv hon hade för att så starkt ogilla mr Darcy och efter ytterligare upprörd konversation lämnade Darcy rummet. Nästa dag mötte hon Darcy på en promenad, och mannen överlämnade ett brev, där han förklarade de två händelser Elisabet anklagat honom för. Elisabet visste till en början inte vad hon skulle tro, och hon läste brevet om och om igen. Hon tyckte Darcy blev mer och mer trovärdig i dispyten med mr Wickham, än Wickhams egna version. Hur Darcy handlat i fallet med Jane och mr Bingley kunde Elisabet däremot inte förlåta.
Några dagar efter mr Darcys och överste Fitzwilliams avsked, var det Elisabets tur att åka hem, trots att hon bara varit i Hunsford i sex veckor. Även på vägen hem, stannade de i London och när de körde därifrån följde även Jane med i vagnen. Väl hemma fick Elisabet äntligen tid att prata med Jane i enrum och Elisabet berättade om Darcys frieri och vad Wickham gjort, men hon utelämnade historien om Jane och Bingley. Systern skulle inte behöva lida mer än vad hon redan gjorde.
Tema
Stolthet och fördom är helt klart en kärleksbok, och jag tycker att den i grund och botten handlar om Elisabets och mr Darcys relation. I en miljö med många andra händelser och problem, utspelar det sig hela tiden små detaljer, som på olika sätt har betydelse för de två nämda karaktärernas förhållande, och genom att tolka dessa små vinkar får man en djupare syn på boken.
Nyckelhändelser
I detta stycket är de viktigaste händelserna Elisabets resa till Hunsford, Mr Darcys och överste Fitzwilliams ankomst, överste Fitzwilliams anslöjande om Darcys avrådan om ett bröllop, mr Darcys frieri, brevet och Elisabets och Janes konversation efter hemkomsten.
Ett av mina favoritstycken, från kap. 33
Elisabet promenerade i parken för att tänka, när hon plötsligt stötte på överste Fitzwilliam. De slog följe och började gå tillbaka mot prästgården. Elisabet frågade om de verkligen ska resa iväg följande lördag och och efter överste Fitzwilliams svar börjar de prata om Darcys vilja att bestämma. Fitzwilliam tror att mr Darcys förmögenhet ger möjlighet att få sin vilja igenom oftare än vanlig, och strax därefter berättar Fitzwilliam att han är delad förmyndare till miss Darcy. Därefter nämnde han att mr Darcy hade avrått en god vän från ett oklokt bröllop, eftersom mr Darcy hade haft grova anmärkningar mot den unga damen i fråga. Elisabet tänkte direkt på Jane och mr Bingley, och hon blev mycket förbittrad, något hon dock inte visade överste Fitzwilliam. En sak var i alla fall klar: händelsen gav en mycket karakteristisk bild av mr Darcy, och den var inte positiv...
Sammanfattning s. 124-180
I mars gav sig Elisabet, tillsammans med några av Charlottes familjemedlemmar, iväg på en resa med slutmålet i Kent, där mr Collins och Elisabets väninna Charlottes prästgård låg. På vägen dit stannade resesällskapet i London och Elisabet sov över hos Mr och Mrs Gardiner. Där fick hon ett glatt återseende med Jane, som såg ut att må bra, och Elisabet blev dessutom inbjuden på en lusttur, som skulle äga rum senare under året, av Mr och Mrs Gardiner. Dagen efter reste Elisabet och de andra vidare till Mr Collins prästgård, där de blev glatt välkomnade.
Efter att Elisabet bott där några dagar, åkte miss de Bourgh och mrs Jenkinson förbi huset och berättade att sällskapet på Collins prästgård var bjudna på middag samma kväll hos lady Catherine. Där visade det sin att den högdragne damen gärna sa vad hon tyckte och att de flesta av besökarna verkade beundra henne eller visa överdriven respekt för hennes höga rang. En vecka senare reste Charlottes pappa hem, och istället kom mr Darcy samt hans unge kusin överste Fitzwilliam för att bo ett tag på Rosings. Elisabet och överste Fitzwilliam kom väldigt bra överens, medan hon fortfarande var väldigt kort i tonen mot mr Darcy, som däremot ofta höll sig i närheten av Elisabet. Mr Darcy besökte prästgården allt oftare, utan att säga mycket, och både Elisabet och Charlotte undrade varför. En dag när Elisabet promenerade i parken, mötte hon överst Fitzwilliam, och de började prata om mr Darcy. Osökt kommer de in på att mr Darcy avrått en god vän från ett högst oklokt bröllop, och Elisabet tänkte direkt på mr Bingley och Jane.
Dagen därpå satt Elisabet ensam och tänkte på mr Darcys och överste Fitzwilliams kommande avresa, när plötsligt Darcy kom och avbröt hennes tankar. Han var mycket upprörd och berättade att han älskade henne. Han fortsatte att hylla henne och friade även, men på ett sätt som fick Elisabet att känna sig säkrare på sitt nej, som hon med kall artighet framförde. Elisabet framhöll sedan de motiv hon hade för att så starkt ogilla mr Darcy och efter ytterligare upprörd konversation lämnade Darcy rummet. Nästa dag mötte hon Darcy på en promenad, och mannen överlämnade ett brev, där han förklarade de två händelser Elisabet anklagat honom för. Elisabet visste till en början inte vad hon skulle tro, och hon läste brevet om och om igen. Hon tyckte Darcy blev mer och mer trovärdig i dispyten med mr Wickham, än Wickhams egna version. Hur Darcy handlat i fallet med Jane och mr Bingley kunde Elisabet däremot inte förlåta.
Några dagar efter mr Darcys och överste Fitzwilliams avsked, var det Elisabets tur att åka hem, trots att hon bara varit i Hunsford i sex veckor. Även på vägen hem, stannade de i London och när de körde därifrån följde även Jane med i vagnen. Väl hemma fick Elisabet äntligen tid att prata med Jane i enrum och Elisabet berättade om Darcys frieri och vad Wickham gjort, men hon utelämnade historien om Jane och Bingley. Systern skulle inte behöva lida mer än vad hon redan gjorde.
Tema
Stolthet och fördom är helt klart en kärleksbok, och jag tycker att den i grund och botten handlar om Elisabets och mr Darcys relation. I en miljö med många andra händelser och problem, utspelar det sig hela tiden små detaljer, som på olika sätt har betydelse för de två nämda karaktärernas förhållande, och genom att tolka dessa små vinkar får man en djupare syn på boken.
Nyckelhändelser
I detta stycket är de viktigaste händelserna Elisabets resa till Hunsford, Mr Darcys och överste Fitzwilliams ankomst, överste Fitzwilliams anslöjande om Darcys avrådan om ett bröllop, mr Darcys frieri, brevet och Elisabets och Janes konversation efter hemkomsten.
Ett av mina favoritstycken, från kap. 33
Elisabet promenerade i parken för att tänka, när hon plötsligt stötte på överste Fitzwilliam. De slog följe och började gå tillbaka mot prästgården. Elisabet frågade om de verkligen ska resa iväg följande lördag och och efter överste Fitzwilliams svar börjar de prata om Darcys vilja att bestämma. Fitzwilliam tror att mr Darcys förmögenhet ger möjlighet att få sin vilja igenom oftare än vanlig, och strax därefter berättar Fitzwilliam att han är delad förmyndare till miss Darcy. Därefter nämnde han att mr Darcy hade avrått en god vän från ett oklokt bröllop, eftersom mr Darcy hade haft grova anmärkningar mot den unga damen i fråga. Elisabet tänkte direkt på Jane och mr Bingley, och hon blev mycket förbittrad, något hon dock inte visade överste Fitzwilliam. En sak var i alla fall klar: händelsen gav en mycket karakteristisk bild av mr Darcy, och den var inte positiv...
Kommentarer
Trackback
